onsdag 9 november 2011

Mamma till en 1-åring, och hejdå

Onsdagen den 2:e November fyllde Lowe ett år! Han har haft två kalas med smarriga tårtor och gratulations-sånger. Lowe fick många fina presenter och till min förvåning inga dubbletter! :)

Mycket har hänt i utvecklingen bara det första året. Tänk så mycket han kan. Jag minns när han var ca 8 veckor gammal och man bara väntade på att han skulle lära sig greppa tag i leksaker själv. Nu är det svårt att få honom släppa saker från sitt grepp istället ;) Och mycket annat har också hänt det här första året. Jag och Christoffer har också blivit ett år äldre. Vi har blivit en riktig familj. Jag trivs som fisken i vattnet att vara mammaledig men framför allt att vara just mamma.

Idag fick jag ett glatt besked. Vi fick dagisplatsen vi önskade! Vårat förstahandsval! En stor sten har släppt från mina axlar nu. Hade han inte fått den platsen hade han fått stå kvar i kö och fått fortsätta vara hemma med mig ett tag till, only the best som sagt. Men nästa kapitell börjar inte än. Vi har några månader kvar av att bara vara hemma och leka, busa och mysa <3 (och byta blöjor, snyta näsor, serva mat, tvätta kläder, städa, vattna blommor, ta sovmorgon, gå runt i morgonrock fram till lunch, spontant åka iväg, träffa andra mammor med barn, ta barnvagnspromenader) Nåja, nästan alla av dom sakerna kommer jag ju fortsätta göra även när jag börjat jobba igen som tur är :)

Lowe fick 3 tänder till häromdagen så nu får man verkligen akta sig så man inte blir biten ;) Förra veckan när vi var hos tandläkaren hade han bara 3 tänder totalt, alltså tog den undersökningen inte lång tid. Sen räckte hon fram två tandborstar åt honom så att han själv fick välja vilken han ville ha. Det var en blå och en grön men hon sa att egentligen skulle hon ju ta fram en rosa också nu när det ska vara så jämnställt! Vad nu färger och jämnställdhet har med varandra att göra.

Men nu är det dags att säga hejdå till bloggen. Det har varit skönt att skriva av sig ibland och jag kommer älska att gå tillbaka och läsa om den här tiden. Jag kommer säkert skratta åt mycket jag skrivit! Kanske att Lowe också vill läsa detta någon gång.? Jag har alltid gillat att skriva och kommer säkert fortsätta med det, men bara inte här. Klart att jag måste notera Lowes första ord mm någonstans. Förra veckan fick jag tillbaka en gammal dagbok som jag skrivit i som sjuåring, den känslan man får utav att läsa en bit från sin barndom, en del från sitt liv, är nästan ovärderlig. Kanske att jag öppnar upp bloggen igen någon dag. Kanske när nästa unge kommer? Det blir ju orättvist annars om jag bara har skrivit om Lowe på internet :D


Bilder från Lowes första levnadsår och mitt första år som mamma, vilken resa!